DEN BLINDE MANNEN

Imagen de la red

DEN BLINDE MANNEN

            

Den blinda mannen går över de små kronbladen av väggblomman,

men där hittar han en avgrund runt sin käpp.

Släpper sin tobakstunga andedräkt tills han blöder, över natten.

En hängmatta  av konserverat ljus passerar genom sina axlar:

i ensamhet fågelns vingar växer

och regnbågsfjädrarna.

Han slutar aldrig att vara en clown som utmanar flytande antenner

från fjärilarna , och smulorna föraktade, grimaserna

av sländor som faller på hans bröstkorg.

Gå igenom vinterns stillbilder och smärtstillande flaskor

från samlag, de sorgliga barnen av mysterium,

och till och med det roterande bruset av tändstickor.

I kokta fisken, den statiska rullningen av tårar och paradisets falska skog.

Tysta överskottet av stenen med det onda ögats leende.

Från boken: “Antípodas del espejo”, 2018

©André Cruchaga

POEMA EN IDIOMA SUECO DE ANDRÉ CRUCHAGA, TRADUCCIÓN: CÁNDIDA PEDERSEN

EL CIEGO

El ciego transita sobre los pétalos diminutos del alhelí,

pero ahí encuentra un abismo alrededor de su cayado.

Lanza su aliento de tabaco hasta desangrarse, sobre la noche.

A través de sus hombros pasa una hamaca de luz fermentada:

en solitario le crecen las alas del pájaro

y las plumas del arco iris.

Jamás deja de ser un clown desafiando las antenas líquidas

de las mariposas, y las migajas desdeñadas, las muecas

de las libélulas que caen en su tórax.

Transita los alambiques del invierno y los frascos de analgésicos

de la cópula, los niños lúgubres del misterio,

y hasta el murmullo giratorio de los fósforos.

En el pez de las ebulliciones, el balanceo estático de las lágrimas,

y el falso bosque del Paraíso.

Calla la demasía del granito con el mal de ojo de las sonrisas.

Del libro: “Antípodas del espejo”, 2018

©André Cruchaga