Imagen de la red
PÅ DEN ANDRA SIDAN AV DÖRREN
Du,
plötsligt, på den andra sidan av dörren, trött på världens mörka kläder, sorg
av skuggor som mina armar utan fåglar,
yrande och våt, sådant andetag av gatorna
Där stavar du de timmar som går förlorade för
oss.
Från
denna sida finns det fortfarande minnet skenar, hängande skyltar från rostiga
spikar, de senaste nyheterna som stryker oss.
Det
finns inga mysterier längre, inga tåg heller, utan bullret från mörka taxi som
strömmar som obevekliga statyer runt mina ögon.
—( Jag vet att jag måste
stanna kvar, blind av förväntan som en museiklocka som berättar om sina
tidigare historier.)
Från
" Dikter del descreimiento”, 2018.
André
Cruchaga
Traducción:
Cándida Pedersen
AL OTRO LADO DE LA PUERTA
Vos,
de súbito, al otro lado de la puerta, cansada de las oscuras vestiduras del
mundo, doliente de sombras como mis brazos sin pájaros, delirante y húmeda, tal
el aliento de las calles.
Ahí,
deletreas las horas que se nos pierden.
De
este lado, todavía están los rieles del recuerdo, los letreros colgando de
clavos oxidados, las noticias postreras que nos apuñalan.
No
hay misterio ya, ni trenes, sino el ruido de taxis oscuros que deambulan como
estatuas inmóviles alrededor de mis pupilas.
—(Sé que debo quedarme
aquí, ciego de espera como un reloj de museo que cuenta sus historias pasadas.)
De
“Poemas del descreimiento”, 2018.
André
Cruchaga
No hay comentarios:
Publicar un comentario