©Pintura de Gerhard Richter
BAKOM DENNA DÖRR
"Bakom denna dörr" glömmer bort glädjen och de små myrorna i skuggorna. Här är brödet olyckligt och växer aldrig igen. Alltid blind och drivande som vindarna som bryter i deras plåga, som saltgallret i munnens avgrund. (Tiden existerar inte, förutom ekon av den absurda och hälsosamma döden som tar sår i besittning och kanske också den övergång som gör oss osammanhängande.)
Paradiset är otrevligt i det underliga. Ord splittrar oss med sin obegränsade släkting. Kanske, för att vår kropp bara spelar på galenskapen och det ojämlikhetsspråk där endast den permanenta hästskon har sin plats.
Jag vill förstå flygningen och upphängningspunkterna på höljen . De tunga tunnlar från dimma över ekon…
Från boken: "Antípodas del espejo", 2018
André Cruchaga
©Traducción al sueco: Cándida Pedersen
BAKOM DENNA DÖRR
(DETRÁS DE ESTA
PUERTA)
“Detrás de esta puerta” maduran los olvidos y las diminutas hormigas de las sombras. Aquí, es mísero el pan y jamás reverdece. Siempre ciego y a la deriva como los vientos que se rompen en su agonía, como la reja de sal en el abismo de la boca. (El tiempo no existe, salvo los ecos del absurdo y la muerte sana que se posesiona de las heridas y, acaso, también la fugacidad que nos hace incoherentes.)
El Paraíso es
irrespirable en la finitud de lo extraño. Las palabras nos escinden con sus
ilimitados relativos. Acaso porque nuestro cuerpo sólo juega al desvarío y, a
ese idioma de inequidades donde sólo tiene cabida la perenne herradura del
páramo.
Quiero entender la
huida y el punto suspensivo de las mortajas. Esa lengua de túnel de la niebla
sobre los ecos…
Del libro: “Antípodas del espejo”, 2018
©André Cruchaga
©Pintura de Gerhard Richter
No hay comentarios:
Publicar un comentario