NU VET VI DET

Imagen: Pinterest

NU VET VI DET

I minnet, bara ångorna, kvävningen och slöjan av nattens grå trädgårdar. (Bara misstanken från den utgrävda sprickan , de blodlösa utsvängningarna från kvävningen och den handikappad glädjen i ögonen.)

I minnet, försvagade världen och den noggranna skalpellen öppnar de förlorade dagarnas arv.

Hur förstår man klockan som aldrig minskar på denna resa av oföränderliga stationer? Kalcinerade nålar som fåglar, de stavar andan bredvid munstyckets tjocklek.

- I dina händer ögonblick ingen arbetar, varken i luftens levande fönster eller i den grönsaksdörren av flygningen.

(På eftermiddagen, också från minnet, den höga natten stryper på knäna. Det är säkert, där, vilse, det härdade liket av det skeppsbrotna. )

Från dikter del descreimiento”, 2018.
© André Cruchaga

Poema en idioma sueco de André Cruchaga
Traducción: Cándida Pedersen

AHORA LO SABEMOS

En la memoria, sólo los vahos, la asfixia y el letargo de los jardines grises de la noche. (Apenas la sospecha del resquicio excavado, las emanaciones exangües del sofoco y la alegría inhabilitada en los ojos.)

En la memoria, el mundo desleído y el bisturí minucioso abriendo la herencia de los días perdidos.

¿Cómo entender al reloj que nunca decrece en este viaje de estaciones invariables? Alfileres calcinados como pájaros, deletrean el aliento junto a la espesura de la boca.

—En el instante de tus manos, nadie obra, ni en la ventana vívida del aire, ni en aquella puerta vegetal del vuelo.

(En la tarde, también de la memoria, la alta noche ahorca las rodillas. Seguramente, ahí, perdido, el cadáver endurecido de los náufragos.)

De “Poemas del descreimiento”, 2018.

© André Cruchaga

Imagen: Pinterest